När tron börjar minska ❤

Allt som gick så bra! Helt plösligt ligger jag här i min soffa igen och funderar på vad ens liv klarar eller inte klarar. 
I helgen skulle jag på kalas i Stockholm men tyvärr så fick jag ställa in detta. Om jag blev besviken ja det kan man lugnt säga. Och detta gjorde jag i första hand för att jag skulle orka med jobbet på måndag igen. Men jag tog mitt förnuft till fånga och sjukskrev mig måndag och tisdag istället. Men det blev såklart ingen Stockholm resa ändå. Nu är jag alltså där och rör, det jag sa inte skulle få skee igen, men jopp jobbet har fått mig att påverka mitt privata liv, jag valde åter igen bort min fritid för att jobbet har/ är inne i ett grymt komplicerad och tuff period. 
Absolut är det jag som har ansvar över mitt egna liv och gör mina egna val! Men tyvärr är vissa val inte lika lätta att styra upp. 
Jag har absolut tänkt en massa gånger att ni räcker det nu skriver jag på det där pappret, där det står att jag säger upp mig! Men helt plösligt har jag fått en ansvarskänsla över mitt egna liv  alltså mitt privatliv. Inser att jag måste tänka till innan jag gör det jag troligast hade mått bäst av. Och sen har vi ju mina underbara kollegor som Sliter, engagerar sig om hoppet att allt en dag ska bli bättre en dag. Hade det inte varit för dem så hade jag varit heltids sjukskriven nu! 

Ja kära kollegor ni är Guld värda ❤❤ Glöm aldrig Det!! 

Nu när mina tankar lutar åt att jag kanske inte fixar mitt jobb, det kanske är jag som är en dålig undersköterska som engagerar sig för mycket i saker. Är det jag som inte kan mitt jobb som gör att jag inte hinner med allt som skall göras och mitt samvete får lida för varje sak som inte går att genomför på mitt arbetspass. Ja för inte kan det vara tiden! 
Det måste vara jag som i 18 år har jobbat i allt från hemtjänst till boende, på planeringen, som gruppledare där chefen hade så stor tilltro på mig och mitt jobb att hon kände sig trygg med att kunna komma till mig å ställa frågor. Och min tid som gruppchef får man väl ändå inte glömma. Ja det måste vara jag för tänk alla ställen och städer jag har byggt upp min erfarenhet på. Färgelanda, Västerås, Uddevalla, Stockholm och såklart Vänersborg. Erfarenheten från att jobbat både privat och offentligt ja det är nog jag som inte hinner med mitt jobb. 

Men som sagt livet går vidare och en dag ska jag finna det jobbet jag är bra på, där engagemang, ansvar och förbättringar ligger högt upp på listan! Ja för inte någonsin igen vill jag känna att mitt väl till Utvecklingsledare är fel och med den erfarenheten jag har ifrån vården är det som kommer leda mig långt ❤❤❤





När himlen vunnit en ängel ❤

Onsdag och en trött själ ligger här i sin soffa och vet inte fall hon vill skratta eller gråt! 

Har åter igen blivit påmind om att livet kan vända snabbt och när den denna gång gav en tråkig vändning så ja bli man mer trött! 
(Jag är inte sjuk mår fysiskt prima). 
Men hur gör man för att finnas där, vad gör man för att en människa man bryr sig om och älskar ska må bra i denna situation, ja det svaret är lika många som det finns människor.

Påminnelsen om att man ska ta vara på varandra har nu blivit starkare igen. Att tråna efter någon (kärlek som vänskap) är slöseri. Att göra det du mår bra av och var lycklig och glad över det du har och inte jaga efter ting som bara gör dig tillfälligt lycklig. Även om det är en underbar känsla. 
Den tomhetskänsla som dyker upp i kroppen och rädslan att inte orka finnas där för min familj finns där! Men vad jag har lärt mig här i livet är att man är starkare än vad man själv trott. Så alla mina rädslor kan vila ett tag till för nu är det min tur att finnas där. 
Önska bara nu att min kära och nära kan få lite lugn och ro ifrån denna jävla sjukdom #fuckcancer 

Kärlek till er alla ❤❤

Liknande inlägg

Mycket har en mening!

Hej! 

Här sitter jag på tåget mot Stockholm, är på min sista semestervecka så på måndag börjar allvaret igen. Eller hihi jag börjar med en ledig dag 😍😍. 

Men nu först få lite Kjerstin time och njuta av storstaden, alla människor och atmosfären. Ja ni har väl förstått att jag älskar Stockholm. 

Idag fick jag även reda på att jag inte kom in på de jag ville när det gäller skola, reservplats 91, men sökt en mycket intressant kurs också som jag hoppas komma in på var reserv där också. 
Frågan är varför alla andra vill läsa de jag vill 😂😂😉. 

Men nu är det bara att planera om sin väg till sitt mål. Det som är så synd är att man har en bra utbildning redan, men eftersom  det inte är högskola/universitet så duger den inte känns det som, gälla fall när det kommer till förbättringar arbete inom vård och omsorg. Jag inser nu hur mycket jag har lärt mig på den lilla tid jag plugga hur jag sugit in allt och med fortsatt intresse läser mer beteende böker för att hålla intresset öppet. Har ju till och med fixat en tavla på jobbet och jag tror de flesta på avdelningen är nöjda 😎. Såklart att den ska förbättras när semestern är över och jag hoppas mina kollegor har förslag också!! 
Men tyvärr känner jag att jag behöver lite mer utmaning, för något jag har lärt mig i mitt liv är att två olika uppgifter (alltså att jobba som en mini utvecklings ledare och undersköterska samtidigt) bli bara halvdant, ja plus att hjälpa till med andra saker som tillhör min gruppledare roll gör ju att sakerna bara blir halvdant. 
Men det jag har lärt mig och har skolan att tacka är att det är att man kan bara göra de man hinner. Och jag har cancern att tacka att denna gång vet jag att jag har styrka nog att stå på mig att inte ta på mig när saker bara blir halvdant. 

Ja vad ska jag nu göra för att komma närmare mitt mål, det är 1 hoppas på att jag kommer in på kursen. 2 fundera ut något bra 😂😂😂

Ha en underbar dag alla fina 😘😘