När tron börjar minska ❤

Allt som gick så bra! Helt plösligt ligger jag här i min soffa igen och funderar på vad ens liv klarar eller inte klarar. 
I helgen skulle jag på kalas i Stockholm men tyvärr så fick jag ställa in detta. Om jag blev besviken ja det kan man lugnt säga. Och detta gjorde jag i första hand för att jag skulle orka med jobbet på måndag igen. Men jag tog mitt förnuft till fånga och sjukskrev mig måndag och tisdag istället. Men det blev såklart ingen Stockholm resa ändå. Nu är jag alltså där och rör, det jag sa inte skulle få skee igen, men jopp jobbet har fått mig att påverka mitt privata liv, jag valde åter igen bort min fritid för att jobbet har/ är inne i ett grymt komplicerad och tuff period. 
Absolut är det jag som har ansvar över mitt egna liv och gör mina egna val! Men tyvärr är vissa val inte lika lätta att styra upp. 
Jag har absolut tänkt en massa gånger att ni räcker det nu skriver jag på det där pappret, där det står att jag säger upp mig! Men helt plösligt har jag fått en ansvarskänsla över mitt egna liv  alltså mitt privatliv. Inser att jag måste tänka till innan jag gör det jag troligast hade mått bäst av. Och sen har vi ju mina underbara kollegor som Sliter, engagerar sig om hoppet att allt en dag ska bli bättre en dag. Hade det inte varit för dem så hade jag varit heltids sjukskriven nu! 

Ja kära kollegor ni är Guld värda ❤❤ Glöm aldrig Det!! 

Nu när mina tankar lutar åt att jag kanske inte fixar mitt jobb, det kanske är jag som är en dålig undersköterska som engagerar sig för mycket i saker. Är det jag som inte kan mitt jobb som gör att jag inte hinner med allt som skall göras och mitt samvete får lida för varje sak som inte går att genomför på mitt arbetspass. Ja för inte kan det vara tiden! 
Det måste vara jag som i 18 år har jobbat i allt från hemtjänst till boende, på planeringen, som gruppledare där chefen hade så stor tilltro på mig och mitt jobb att hon kände sig trygg med att kunna komma till mig å ställa frågor. Och min tid som gruppchef får man väl ändå inte glömma. Ja det måste vara jag för tänk alla ställen och städer jag har byggt upp min erfarenhet på. Färgelanda, Västerås, Uddevalla, Stockholm och såklart Vänersborg. Erfarenheten från att jobbat både privat och offentligt ja det är nog jag som inte hinner med mitt jobb. 

Men som sagt livet går vidare och en dag ska jag finna det jobbet jag är bra på, där engagemang, ansvar och förbättringar ligger högt upp på listan! Ja för inte någonsin igen vill jag känna att mitt väl till Utvecklingsledare är fel och med den erfarenheten jag har ifrån vården är det som kommer leda mig långt ❤❤❤





Kommentera inlägget här: