Att drömma sig tillbaka

 
Sen jag blev sjuk och även nu när jag blivit frisk har jag märkt hur jag kommer tillbaka till det gamla. När jag åker i trakterna hemma i Dalslands skogar får jag någon slags trygghetskänsla och ja lite ångest över vissa fylle resor man gjort, eller ångest kanske inte mest skrattar jag åt de.
Det finns så många platser jag vill besöka igen från min barndom och ungdoms år. Själv tror jag att det är fina och trygga minnen jag vill besöka. Jag vill gå runt på vissa ställen och minnas, jag vill stanna upp en stud och njuta. För tyvärr njöt jag inte där och då av att springa på gräset hos mina vänner, jag förstod inte då att detta kommer aldrig komma tillbaka. När jag var liten trodde jag att detta var livet att det är såhär livet ska kännas och alltid kommer vara. Jag förstod aldrig då att jag kommer blir olyckligt kär så många gånger att den dagen jag vaknar upp, kommer jag vara så trött på mig själv och kärleken så det är sista priot i mitt liv.
När jag var liten och lekte med mina vänner förstod jag inte att man skulle hålla hårt i dem för en dag kommer du tänka på dem alla och sakna dem. Att du en dag kommer vara så tacksam att du har dina vänner kvar ifrån skolan du gick i när du var trotsig och testa alla gränser som fanns, eller nä jag var en riktig fegis faktiskt, hahahaha.
När jag var liten så förstod jag inte lyxen av att växa upp på en stor gård där berg, träd och sjöar var min lekplats.
När jag var liten så förstod jag inte vikten av skolan, att den är min framtid att det är den som hjälper mig att utveckla mig. Jag förstod inte att jag kan, att jag kunde lika mycket som alla andra. Jag förstod inte att jag också kunde bli Läkare eller advokat om jag hade velat. Nä jag förstod inte att jag skulle tro på mig själv, men vet ni jag var nöjd ändå för jag sprang runt på gräsmattan spela fotboll och drömde att jag skulle bli model, jag drömde om att gå i alla dessa vackra kläder som man såg i bild och på tv ja drömmen var stor, nog större än vad jag kommer ihåg.
Men någonstans blev jag vuxen och mina drömmar förändrades till något mer "realistiska" drömmar än just till  drömmar och mål.
 
Men vad glad jag är att jag vakna upp igen och blev liten, så jag förstod att drömmar inte måste vara realistiska och att försöka följa sina drömmar är en viktig del av livet!
Ja så vad säker ni, tror ni det finns någon modelargentur som vill ha mig?? Hahahaha
 
Kram och massa kärlek
Kommentera inlägget här: