När mina tårar rinner!

En helt vanlig dag har blivit sjukskriven två veckor till! Kroppen är trött men själen ännu tröttare. Efter ett långt å trevligt samtal men Hanna var det dags för ett besök på sjukhuset för en spruta i benet. När jag stänger dörren till lgh känns allt bra, pratar inte så ofta med Hanna, mer sällan kan man nog säga. Även fast vi prata om mycket tråkigheter så var det med ett leende jag lämna min lägenhet. Denna gång tog jag mig en promenad, vad jag tänkte på kommer inte ihåg allt känns svart där mer som att det inte fans några tankar i huvudet. Jag känner hur tårarna börjar trycka på men jag lyckas hålla tillbaka. Väl framme på sjukhuset lyckas jag inte hålla tillbaka längre och tårarna börjar rinna! Där står jag i en trappa på sjukhuset och tårarna bara rinner!
Jag ska ta på mig något för ska iväg en snabb sväng till stan och ja denna dag vill jag försöka få till det. Men nej allt känns för trångt, för uringat, så platt på ena sidan och byxorna kliar och är bara allmänt obekväma! Hela min värld rasar samman ( känns det just då ). Tårarna bara börjar rinna och ligga i sängen och gråta en skvätt innan jag bestämmer mig för ett par leggins och något stort till överdel. Ja just då hatar man sin kropp och vill bara gömma sig. När man står i omklädningsrummet och tårarna kommer för man saknar ett bröst för jag känner mig så otroligt ful!! Så ful att jag vill skrika! Varför skulle någon vilja ta på min kropp, förstår att de tittar bort istället för att ge mig ett leende. Men högst av allt försöker jag skrika till mig själv att lyssna inte på dessa känslor! Sedan lämnar jag situationen och går vidare och önskar jag hade någon som höll om mig och berätta hur vacker jag är!För just nu är jag inte stark nog för att lyssna på mig själv

Att inte ha styrka att kunna vara lycklig är hemskt, speciellt eftersom jag vet att jag egentligen är lycklig! Men idag så börjar min vändning, sjukskriven minst en månad till iallafall och testa ett par nya antidepressiva och detta ska hjälpa mig att bli stark igen. Men mer terapi timmar känner jag också är ett måste! Men bara vetskapen om att en förändring är på gång gör mig lättad, får väl grina och ha lite tråkiga tankar om mig själv ett par dagar till sen jävlar! 😉😍

Massa kärlek till er alla ❤

Liknande inlägg

Kommentera inlägget här: