Det enda som behövdes var ett TACK!

Som ni kanske förstod om ni läste mitt förra inlägg så har jag jobbat på en del olika ställen men oftast inom samma shanger, äldreomsorgen! Ja det har varit alltifrån hemvård, nattpatrull, planering, ja name it and I  did it 😉.

Men något som alla mina arbetsplatser har gemensamt är en kommunikation som inte är rak. Och tyvärr tror jag detta är mer vanligt än vad arbetsgivare och personal förstår.

Ja jag tror detta är en stor bov till många olyckliga arbetsplatser.

Tänk om natten och dagen kunde lita på varandra att de gör sitt jobb eller bara för att natten vill ha ett par filtar betyder det inte att man lägger sig och sover och struntar i vårdtagarna! Jag vet själv att man bryr sig lika mycket vilken tid på dygnet man än jobbar!

Hade natten och dagen bara fått en stund tillsammans där det är ok att ta en kaffe och fralla ihop ja då tror då jag att man blir ännu mer hjälpsamma till varandra.

Eller chefen tar och hälsar på personalen när hon kliver in i lokalen, japp en sådan chef har jag haft! Pinsamt eller Hur?!

Absolut är det viktigt att personalen kommunicerar med varandra, en livs avgörande bit i mitt yrke kan man nog säga!



Men jag tänkte ge mig in lite mer på chefer/ledare och deras kommunikation. Det är ju ändå de som ska leda arbetsplatsen och har personal ansvar. Så som chef måste man tyvärr tänka till lite och ja jag vet hur svårt det kan vara och jag vet att jag har gjort stora misstag. Men nu när jag har blivit mogen å så klok HAHAHA (ironisk nu) så tänkte jag dela med mig av mina känslor, erfarenheter och kunskaper.

Tänk er att ha en chef som kommer och sätter sig och dricker lite kaffe med dig och dina kollegor under ditt arbetspass, bara för att vara en mer synlig chef.

Och japp jag har haft flera sådana chefer, Lykko mig eller hur 😁.

Något som en chef/ledare ska försöka tänka på är att vi är kollegor. Vi alla är ju på vår arbetsplats och vi alla vill att det ska funka bra. Så japp mina chefer och jag vi är på samma nivå i mina ögon även om inte de håller med om det 😂😂😂.

Bara detta att besluta något om en annan människa utan att kommunicerat först, bara för att man kan göra så. Ja personalen blir ju mer och mer sugna på att inte ställa upp.

Det är bättre att fråga och få ett absolut, än att göra något bara för att man kan.



Lyssna och kommunikation är något som står varandra nära. Ja lyssnar du inte så svarar du på något annat! Logiskt eller hur!

Och att vara en god lyssnare är en mycket svår bit. Jag gissar att ni är fler med mig som känner när man kliver ut från chefens kontor att nä hen lyssna inte och dagar senare får du bekräftelsen på att hen bara blunda för ditt förslag/åsikt/oro och ja den känslan av besvikelse man får i kroppen är inte rolig.



Ett stort tipps till dig som är chef/ledare är ett Tack, ett tack är Guld värt och ja ni som har läst ledarskap har nog hört det förut, att visa att du har lyssnat och tacka även om du tycker typ idén är dålig. För alla kan vi inte tycka samma sak, men utav 10 dåliga idéer växer det kanske fram en bra! Så ett tack till  personalen och de kanske lämna mötet med ett leende! Det hade väl även gjort din dag!!



Det finns en massa tankar och idéer om hur man ska kunna bli en bra ledare/chef

Men här har du några enkla 😉 tips som man kan jobba med om man vill ge sig själv en chans som ledare!



Så massa kärlek och Tack för att ni läser mitt inlägg ❤❤






När tron börjar minska ❤

Allt som gick så bra! Helt plösligt ligger jag här i min soffa igen och funderar på vad ens liv klarar eller inte klarar. 
I helgen skulle jag på kalas i Stockholm men tyvärr så fick jag ställa in detta. Om jag blev besviken ja det kan man lugnt säga. Och detta gjorde jag i första hand för att jag skulle orka med jobbet på måndag igen. Men jag tog mitt förnuft till fånga och sjukskrev mig måndag och tisdag istället. Men det blev såklart ingen Stockholm resa ändå. Nu är jag alltså där och rör, det jag sa inte skulle få skee igen, men jopp jobbet har fått mig att påverka mitt privata liv, jag valde åter igen bort min fritid för att jobbet har/ är inne i ett grymt komplicerad och tuff period. 
Absolut är det jag som har ansvar över mitt egna liv och gör mina egna val! Men tyvärr är vissa val inte lika lätta att styra upp. 
Jag har absolut tänkt en massa gånger att ni räcker det nu skriver jag på det där pappret, där det står att jag säger upp mig! Men helt plösligt har jag fått en ansvarskänsla över mitt egna liv  alltså mitt privatliv. Inser att jag måste tänka till innan jag gör det jag troligast hade mått bäst av. Och sen har vi ju mina underbara kollegor som Sliter, engagerar sig om hoppet att allt en dag ska bli bättre en dag. Hade det inte varit för dem så hade jag varit heltids sjukskriven nu! 

Ja kära kollegor ni är Guld värda ❤❤ Glöm aldrig Det!! 

Nu när mina tankar lutar åt att jag kanske inte fixar mitt jobb, det kanske är jag som är en dålig undersköterska som engagerar sig för mycket i saker. Är det jag som inte kan mitt jobb som gör att jag inte hinner med allt som skall göras och mitt samvete får lida för varje sak som inte går att genomför på mitt arbetspass. Ja för inte kan det vara tiden! 
Det måste vara jag som i 18 år har jobbat i allt från hemtjänst till boende, på planeringen, som gruppledare där chefen hade så stor tilltro på mig och mitt jobb att hon kände sig trygg med att kunna komma till mig å ställa frågor. Och min tid som gruppchef får man väl ändå inte glömma. Ja det måste vara jag för tänk alla ställen och städer jag har byggt upp min erfarenhet på. Färgelanda, Västerås, Uddevalla, Stockholm och såklart Vänersborg. Erfarenheten från att jobbat både privat och offentligt ja det är nog jag som inte hinner med mitt jobb. 

Men som sagt livet går vidare och en dag ska jag finna det jobbet jag är bra på, där engagemang, ansvar och förbättringar ligger högt upp på listan! Ja för inte någonsin igen vill jag känna att mitt väl till Utvecklingsledare är fel och med den erfarenheten jag har ifrån vården är det som kommer leda mig långt ❤❤❤





Liknande inlägg

När himlen vunnit en ängel ❤

Onsdag och en trött själ ligger här i sin soffa och vet inte fall hon vill skratta eller gråt! 

Har åter igen blivit påmind om att livet kan vända snabbt och när den denna gång gav en tråkig vändning så ja bli man mer trött! 
(Jag är inte sjuk mår fysiskt prima). 
Men hur gör man för att finnas där, vad gör man för att en människa man bryr sig om och älskar ska må bra i denna situation, ja det svaret är lika många som det finns människor.

Påminnelsen om att man ska ta vara på varandra har nu blivit starkare igen. Att tråna efter någon (kärlek som vänskap) är slöseri. Att göra det du mår bra av och var lycklig och glad över det du har och inte jaga efter ting som bara gör dig tillfälligt lycklig. Även om det är en underbar känsla. 
Den tomhetskänsla som dyker upp i kroppen och rädslan att inte orka finnas där för min familj finns där! Men vad jag har lärt mig här i livet är att man är starkare än vad man själv trott. Så alla mina rädslor kan vila ett tag till för nu är det min tur att finnas där. 
Önska bara nu att min kära och nära kan få lite lugn och ro ifrån denna jävla sjukdom #fuckcancer 

Kärlek till er alla ❤❤